Okej, den här bloggen ska inte handla om kändis-spotting. Men bara lite lite? Jag sitter ju för tusan och småpratar med Rodriiiigo i presscentret. Han har smugit sig in hit och smygsurfar lite med sin snygga supertunna senastemodellen-dator av ett märke som jag inte tänker nämna eftersom jag inte är sponsrad av dem. Och kanske inte han heller.
Hur som helst är han nöjd med den.
Detta att jag och Rodrigo chitt-chattar lite känns bra. Vi har nämligen en lite knölig historia bakom oss. Den var mycket kort, och utspelade sig under kanske en timme en sommardag på Falsterbo för några år sedan. Jag hade intervjuat Rodrigo och skulle avsluta med att ta en bild.
Det är som jag tidigare nämnt inte helt lätt. Intervjuer och fotograferingar är typ inte hans favoritsysselsättning.
Han gav inte direkt känslan av att han tänkte bjuda på sig själv och låta det här ta några oceaner av tid i anspråk.
Oceaner av tid är vad jag behöver för att ta en bra bild, eftersom jag inte är någon fotograf.
Den något pressade stämningen blev inte bättre av att jag ville att han skulle ta av sig sin keps. Den skuggade halva ansiktet och man såg inte hans ögon.
Han vägrade. Det var en sponsorkeps, och det fanns inte en chans att den lämnade hans skalle, förstod jag.
- Äsch, du skyller på sponsorn, men du har bara en dålig hårdag, försökte jag skoja. (Jag är från Göteborg, jag har det i blodet).
Detta skämt gick inte hem. Skuggande kepsen satt där den satt.
- I hope they pay you REALLY well for wearing that, muttrade jag till slut och knäppte mina bilder.
- They do, muttrade Rodrigo.
Sedan dess har vi inte pratats vid. Därför känner jag att detta chit-chat var något av en nystart för oss.
Men nej, baske mig om jag tar fram kameran nu. Jag vågar inte utmana ödet här.
Det får räcka att jag förföljer Mr Morris.
PS: Jag kan ju faktiskt bjussa på keps-bilden. Håll till godo :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar