På kvällens presskonferens kom diskussionen att handla om prisutdelningar. Flera av ryttarna väljer att ta in en annan häst än den de ridit klassen på. Meredith Michaels rider till exempel aldrig in på Shutterfly till en prisutdelning. Han är en lite speciell häst, blir hysterisk av fyrverkerier, och hans nerver klarar inte prisutdelningar. Här i Scandinavium har hon i stället tagit emot priserna på fina fuxen Le Mans, som tar ceremonierna mera med ro.
Jessica Kurten, Peter Wylde och Ludger Beerbaum var rörande eniga om att prisutdelningar kan ta hårt på hästarnas psyke. Som ryttare måste man ha möjligheten att välja vilken häst man tar till prisceremonin, menar de, även om publiken kanske blir besviken över att inte få se den de hejat fram under klassen.
Ryttarna hade vissa farhågor inför ett eventuellt reglerande av att de måste genomföra prisutdelningen på samma häst de ridit under klassen, allt för publikens skull.
Som åskådare kanske man tycker att det är lite roligt och spännande när hästarna studsar runt så att ryttarna knappt kan hålla sig kvar. Men för hästarna är det inte bara lite "bus". Och ärevarven slutar ofta med kaos vid utgången, när hästarna närapå trampar ner både varandra och omgivningen i sin iver att komma ut från en arena som plötsligt förvandlats från välbekant hinderbana till mörker, blixtrande ljus, och höga ljud. Skrämmande för vilken häst som helst, inte minst en nervig tävlingshäst, även om de är vana vid prisutdelningar.
Prisceremonier påverkar hästarna, sa Peter Wylde.
- De kan verkligen få nerverna rejält tilltrasslade.
Man måste respektera hästarnas olika personlighet, menade Kurten.
- Se på vilka hästar som blir polishästar. De måste vara extremt stabila, och det är inte många som klarar de kraven. Så det är ganska mycket begärt av våra hopphästar att de ska klara av en prisceremoni med en massa oväsen, ljus och musik, bara tio minuter efter att de bjudit publiken på en fantastisk runda, att de då plötsligt ska kunna uppträda som polishästar.
Ludger Beerbaum menar att visst är ryttarna skyldiga att bjuda publiken på en fin avslutning efter en lång och spännande hoppklass, men att det borde kunna ske utan att stressa hästarna genom blinkande ljus och hög musik: fenomen som blir allt vanligare på prisutdelningar idag när olika shower försöker överträffa varandra.
- Det är fullkomligt onödigt. Ingen kan få mig att ta in en häst till prisutdelning, som inte klarar av det. Om det blir regel på att man måste göra det, då slutar jag rida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar