Det var något med den nervösa förväntan som låg i luften när de väntade på rad utanför, något med entusiasmen i deras ansikten, sättet de sjöng med i Amy Diamond-låten inne på arenan, något med hästarnas kraftfulla lust att springa, när de dundrade förbi.
Ja, jag vet inte exakt vad det var, men något var det som gjorde mig helt tårögd när jag såg avgångseleverna från Wångens travskola köra kadrilj idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar