Startordningen lottades med stil

Det var pampigt värre på Börsen vid Gustav Adolfs torg i Göteborg på onsdags-
kvällen, när det bjöds till mingel med buffé. Huvudsyftet med kvällen var att lotta startordningen inför finalens första World Cup-klass på torsdag.

De flesta av ryttarna var där, och alla hade bjudit till och klätt sig riktigt fint. Roligt att se dem i annan utstyrsel än den vanliga, ibland var det knappt att man kände igen dem. Folk från FEI var förstås också där, och många av funktionärerna som jobbar med tävlingarna. Och så journalister och fotografer. I vanliga fall brukar det hållas lite olika fester: en för ryttarna, en för media osv, men i år hade man slagit samman allihopa, bland annat av ekonomiska skäl. Det är dyrt att arrangera en World Cup-final... och nej, det är INTE så att internationella ridsportförbundet, FEI, bjuder till och pröjsar alltihopa, vilket jag naivt trodde. "Det är nästan så att vi får BETALA för att ha tävlingarna", som en tävlingsmedarbetare uppgivet uttryckte det.

Så, detta var alltså the one and only party i år. Å andra sidan var det ett väldigt ståndsmässigt sådant. Buffén var snygg och riklig, bland annat en fantastisk hummersoppa från en av stadens mer berömda fiskrestauranger, och sommarsmakande hallon till dessert (ja, det var en liten bit chokladbrownie under hallonen, of course, men det var hallonen som vann den kampen).

Till maten bjöds det vin eller vatten. Den pampiga omgivningen lade möjligtvis en lätt sordin på den riktiga partajstämningen: det här var en mera återhållsam bjudning med  civiliserat mingel. 

För ett antal år sedan kunde tävlingarnas fester se helt annorlunda ut. Ryttarna festade hej vilt tillsammans med tävlingsarrangörerna till tidigt på morgonen - för att sedan gå in på banan och rida nollrundor. 

Numera är det ingen som riskerar sånt i samband med en World Cup-final. Nog för att det kan gå vilt till i hotellbaren på kvällarna när segrar ska firas, men numera är det mycket mer pengar i sporten, många fler sponsorer inblandade som ställer krav på "sina" ryttare, mycket mer vakande ögon än förr när ryttarna på sin höjd kunde bli sponsrade med en sadel då och då.